Att kunna ge vattenkraft till Falu Gruva och alla kopparhyttor i omgivningen var alltid ett ständigt bekymmer, och under torra år eller perioder av svår torka fanns det inte tillräckligt med vatten .

Efterfrågan på vatten blev ännu större när användningen av vattenpumpar och vattendrivna maskiner startade i mitten av 1600-talet i Falu Gruva. Våren 1657 var så torr att gruvan tvingades stänga på grund av brist på vatten vilket gjorde folket välldigt oroliga. 1670 kom torkan tillbaks och man insåg att något borde göras för att förhindra vattenbrist i framtiden .

Lösningen var ganska enkel. Dessa diken som du står framför just nu grävdes upp för att fånga in det regnvatten som föll på bergen. Regnvatten fördes fram med hjälp av kanaler vid bergen i Aspeboda och Gruvris till de diken och dammar som redan fanns närmare gruvan . Fram till år 1673 grävdes tre sådana diagonala diken vid Gruvris och Aspeboda. Även här i bergen nära d Puttbo, var liknande diagonala diken grävda för att samla regnvatten under våren , sommaren och hösten samt smältvatten från vintern snö.